Och nu TGV tillbaka till Paris.

Så har vi då avslutat våra informella diskussioner i byggnaden alldeles bredvid det gamla påvepalatset i Avignon.

Gårdagens diskussion om de transatlantiska relationerna följdes nu av dagens mer djuplodande diskussion om krisen med Ryssland över Georgien.

Oron för vart Ryssland är på väg var betydande, liksom uppslutningen bakom en tydlig och klar europeisk linje.

Men jag tror att vi alla inser att detta är en kris och en utveckling som vi kommer att leva med länge. Och det var i mångt och mycket den insikten som dominerade diskussionen.

Visst var perspektiven lite olika - men enigheten var dock det som kom att dominera.

Jag hör hemifrån att Mona Sahlin tycker att jag varit “ojuste” i mina uttalanden om Ryssland.

Ojdå. Det var nog tur för henne att hon inte var här, för då hade hon haft mycket som hon haft anledning att anmärka på. Det var också de historiska parallellernas dag - ibland med mycket djupt allvar - i våra diskussioner.

Och inte minst i utrikespolitiken är det faktiskt viktigt att våga kalla en spade för en spade.

Nu väntar närmast president Sarkozys besök i Moskva på måndag.

Förra måndagen gav EU:s stats- och regeringschefer Ryssland tiden till denna kommande måndag att göra tillbakadragandet till de positioner som också de ryska stridskrafterna hade den 7 augusti. I sak är det ett tillbakadragande som kan klaras av på någon timma om den politiska viljan finns.

Då hade också president Medvedev lovat att så skulle ske - men åtminstone i skrivande stund finns det inga tydliga indikationer på att han avser att stå vid sitt ord.

Men hur det blir med den saken får måndagen utvisa.

Nu väntar det med symbolerna för det franska EU-ordförandeskapet specialmålade TGV-tåget för återfärd till Paris.

Med TGV till Avignon

TGV-tåget gled snabbt och miljövänligt fram genom det böljande franska landskapet och tog på knappt tre timmar den Europeiska Unionens samlade utrikesministrar med respektive från Roissy-flygplatsen utanför Paris till den futuristiska TGV-stationen utanför Avignon.

Åtskilligt hanns det med under den angenäma lunchen. Vi bildade ett litet “baltiskt bord” med Radek Sikorsky och Alexander Stubb och enades om att vi nog hade lösningen på det mesta.

Charmen i den gamla påvestaden Avignon går inte att ta miste på. Miguel Mortatinos påpekade att historiens ende spanske påve hade suttit i fördrivningen här.

Eftermiddagens diskussioner kom att handla om der transatlantiska samarbetet inför det kommande administrationsskiftet. Det blev lite av en generaldebatt om agendan under de kommande åren, men innehöll åtskilliga uppslag som det finns all anledning att följa upp.

Vi kommer att återvända till frågan.

Snabbt hann vi också med att diskutera arbetet med att se över den gemensamma europeiska säkerhetsstrategin från 2003.

Åtskilligt har hänt under fem år - för att inte tala om de senaste veckorna. Det behövs nog ett lite annat tonläge i delar av dokumentet. Någon talade om att realpolitiken har markerat sin högst reella återkomst.

Men nu förbereder vi oss för kvällens middag.

Bernard Kouchner har lovar goda viner och någonting med Carmen.

Bra blir det säkert.

Till Paris och Avignon

Efter ett mycket givande samtal med president Christofias - som imponerade med sin övertygelse om vikten atrt nu äntligen återförena sin ö - bär det nu av i riktning Paris för att i morgon bitti ta snabbtåget TGV ner till Avignon i södra Frankrike.

Där äger det informella mötet med EU:s utrikesministrar under det franska ordförandeskapet rum. Jag misstänker att vi kommer att mötes i det ståtliga gamla påvepalatset där.

Att det kommer att finnas mycket att tala om är ett understatement.

Men tyngdpunkten kommer med all sannolikhet att ligga dels på de transatlantiska förbindelserna - en ny amerikansk president tillträder den 20 januari nästa år - och dels på alla frågorna efter kriget mellan Ryssland och Georgien.

Folkrätten och kriget

När jag informerade riksdagen om kriget mellan Ryssland och Georgien tog jag min utgångspunkt i slutakten från säkerhetskonferensen i Helsingfors 1975.

Men brotten mot folkrätten från Rysslands sida är vidare än så.

I dagens SvD skriver UD:s rättschef Carl Henrik Ehrenkrona och folkrättsrådgivaren Erik Wennerström om detta mer i detalj.

Viktigt besök från Cypern

Torsdag innebär alltid regeringssammanträde och allmän beredning.

Men viktigare är att i dag inleder Cyperns president Demetris Christofias sina överläggningar i Sverige - dagen efter den historiska öppningen av förhandlingar om öns återförening.

Jag kommer självfallet att utlova honom allt det stöd vi kan ge i dessa ansträngningar.

Den turkcypriotiske ledaren Mehmet Ali Talat har tidigare varit på besök för samtal i Stockholm, och i samtal med företrädare för Turkiet har vi också ofta anledning att beröra hur betydelsefull vi tycker att denna fråga är.

Förutom överläggningar med mig kommer president Christofias under dagen att hinna med också besök på fina Medelhavsmuséet och ett anförande på Utrikespolitiska Institutet.

I morgon har han så överläggningar och lunch med Fredrik Reinfeldt och dessutom ett möte med Kungen på Slottet innan han lämnar Sverige.

Att det är ett viktigt besök säger sig självt.

Stöd till Georgien

Det är utmärkt att det internationella samfundet nu reagerar snabbt på Georgiens behov av hjälp efter kriget.

I Bryssel i måndags diskuterade vi de olika insatser som EU nu förbereder.

I dag har först IMF fattat beslut om ett omfattande s k stand-by arrangemang med Georgien och därefter USA utannonserat ett stödprogram i storleksordningen en miljard dollar att betalas ut under detta och nästa år.

Bortsett från de humanitära behoven och den omedelbara återuppbyggnaden är hjälp som denna viktig för att bibehålla förtroendet för den georgiska ekonomin.

Före kriget räknade man med fortsatt tvåsiffrig ekonomisk tillväxt. Även om landets problem är många har ju inte minst de ekonomiska reformerna i landet varit imponerande - vilket en rapport från Timbro i dagarna illustrerat.

Nu har tillväxtsiffrorna för året skruvats ner till 5-6 %.

Och med stödåtgärder som dagens borde det vara fullt möjligt.

EU som rättsskydd

Alla dagar har sina överraskningar - och i dag blev det domen i EG-rätten med anledning av frysningen av tillgångar för vissa personer 2001.

Det beslut som fattades då fattades av FN:s säkerhetsråd, och EU:s ministerråd överförde det omedelbart till våra länder. Då handlade det om respekten för FN-systemet.

Det sätt på vilket dessa beslut då fattades på var djupt otillfredsställande, och genom bl a våra insatser har proceduren för denna typ av beslut inom FN sedan dess förbättrats. Än är vi dock inte nöjda, utan fortsätter att arbeta för ett bättre system.

Det som EG-domstolen nu gjort är att underkänna proceduren när EU:s ministerråd fattade sitt beslut efter beslutet i FN:s säkerhetsråd. Man anser att rättssäkerheten var bristfällig - även om man inte tar ställning till om beslutet var fel eller rätt.

Jag kan konstatera att det är bra att vi har en EG-domstol som värnar om rättssäkerhet och enskildas fri- och rättigheter.

Att detta domslut måste medföra förändringar i systemet är självklart.

Men den digra domen på ett 70-tal sidor måste först analyseras av de med verklig kompetens på detta område.

Riksdagsinformationen

Nu finns på UD:s webplats också den fulla texten till min information till riksdagen i går om konflikten mellan Georgien och Ryssland.

Märkesår och ambassadörer

När jag skrev att jag i går skulle ta emot nya ambassadörer var det fel - det är i dag som detta skall ske.

Då kommer nya ambassadörer från Libanon, Sydkorea, Iran, Bosnien och Ukraina upp till mig för samtal som av tidsskäl brukar bli rätt korta men som ger en värdefull möjlighet till positionsbestämning av våra relationer med respektive länder.

Och vart och ett på sitt sätt är det fem mycket viktiga länders nya ambassadörer som kommer till mig i dag.

Annars kommer dagen att börja med relationerna till Finland i form av möte med nationalkommittén för märkesåret 2009.

Och nu kommer vi att fokusera på de framtida möjligheterna mellan våra kunskapssamhällen.

F d statsminister Esko Aho - fortfarande chef för den stora forskningsstiftelsen Sitra i Finland - kommer att ge sin vision av vad vi kan åstadkomma gemensamt.

Esko var den statsminister som en gång förde Finland in i den Europeiska Unionen - vi arbetade mycket nära tillsammans under den process som genom detta förde våra två länder betydligt mycket närmare varandra.

Historisk möjlighet på Cypern

I dag möts Cyperns president Christofias och den turkcypriotiske ledaren Talat för att inleda de förhandlingar som kanske utgör den sista chansen att övervinna den vackra öns tragiska delning.

Betydelsen av dessa förhandlingar också i ett vidare perspektiv kan knappast överskattas.

Nicosia är en fortfarande delad huvudstad i ett Europa där vi försöker att riva gränser. Och den motsättning som skär rakt genom Nicosia skapar också spänningar och blockeringar som märks i hela östra Medelhavet och som inte sällan skapar spärrar och hinder också för viktiga beslut i Bryssel.

Att övervinna Cyperns delning - och återförena landet fullt ut inom EU:s ram - är ett mycket starkt europeiskt strategiskt intresse.

Därför kommer vi självfallet att följa dessa förhandlingar med det allra största intresse.

Sent i kväll kommer president Christofias till Stockholm för samtal med mig i morgon och med statsminister Reinfeldt på fredag.

Det besöket är ett resultat av vårt engagemang för ett enat Cypern.

Information i riksdagen

Trots att riksdagen i mer formell mening inte är samlad blev det en ovanligt välfylld andrakammarsal som lyssnade på och deltog i min information till riksdagen.

Och intresset manifesterades också i att det efter min relativt korta inledning sedan blev frågor och svar i närmare en och en halv timma.

I allt väsentligt råder det en mycket bred enighet i riksdagen i dessa frågor, och det är självfallet en betydande styrka.

Arbetsdag i Stockholm

Arbetsdag i Stockholm med uppföljning och planering.

Samt information till riksdagen kl 11.00 om krisen i Kaukasus och gårdagens möte med Europeiska Rådet i Bryssel.

Och mottagning av nya ambassadörer som kommit till Sverige.

Men också en del förberedelser och kontakter inför kommande helgs informella möte med EU:s utrikesministrar i Avignon i södra Frankrike.

Där kommer vi att följa upp många av gårdagens viktiga diskussioner.

Starkt och enat i Bryssel

Sen kväll och tillbaka till Stockholm efter en dag som började i Bled och sedan fortsatt i Bryssel.

Det blev eniga och starka slutsatser från toppmötet. Och därtill en bra diskussion.

Många hade spekulerat i djupgående splittring. Att det fanns nyanser i retoriken är uppenbart - nationer bär på olika historia - men att de var så små när det gällde de operativa slutsatserna är värt att notera.

Långsamt börjar Europa lära sig att dess styrka ligger i dess enighet.

I morgon förmiddag skall jag informera riksdagen närmare såväl om konflikten i sig som om dagens diskussioner i Bryssel och vad som kommer därefter.

Ty detta var bara ett möte - ett viktigt sådant! - i hanteringen av en europeisk kris med många dimensioner.

Morgon i Bled - strax till Bryssel

Det blev förvisso livliga diskussioner i går kväll här i Bled om den kaukasiska krisen. Klimatfrågan kom - i alla fall denna första kväll av mötet - mycket tydligt i bakgrunden.

I mitt inlägg gjorde jag två strategiska observationer.

Den första var att tröskeln för Rysslands användning av militärt våld i sitt närområde alldeles tydligt hade sänkts.

Den var med all sannolikt speciellt låg i detta område - men det hindrar inte att slutsatsen förmodligen gäller generellt.

Den andra var att man inte längre axiomatiskt accepterar de gamla ex-sovjetiska gränser inom vilka man i början av 1990-talet var beredd att erkänna staters rätt till självständighet.

Om tillkomsten av dessa gränser kan förvisso åtskilligt sägas. Men när de accepterades var det för att undvika kaos, konflikt och krig - vilket med all säkerhet hade blivit fallet annars.

Betydelsen av dessa gränser har Ryssland i andra sammanhang varit noga med att understryka. De bägge tjetjenska krigen handlade ju - i rysk optik - i grunden om just detta.

Men nu är man beredd att ändra dem. Sannolikt bedömer man att Ryssland i dag har makten att se till att en sådan öppning för revision kan hanteras - eller t o m manipuleras - från rysk utgångspunkt. I det korta perspektivet kan det vara korrekt - men i det långa loppet är det snarare det långa perspektivet som avgör.

Ur dessa strategiska observationer följer självfallet strategiska slutsatser.

Men dessa tror jag vi kommer att se växa fram under de kommande månaderna. Det kommer att ta sin tid att fullt ut absorbera slutsatser och konsekvenser av detta krig.

På morgonen har vi i mindre krets fortsatt en del av dessa diskussioner.

Men strax är det dags att hasta iväg till flygplatsen och planet till Bryssel och det extra toppmötet där.

Jag borde landa vid tvåtiden. Det är ungefär samtidigt som Fredrik Reinfeldt landar från Stockholm.

Klockan tre börjar så det extra europeiska toppmötet.

Viktigt blir det förvisso.

Till vackra Bled

I dag bär det så av för ett snabbt besök i Slovenien och Bled Strategic Forum.

Med lite varierande teman har dessa möten i vackra Bled under de senaste åren utvecklats till en intressant mötesplats med fokus inte bara på Balkan utan på de östligare delarna av vårt Europa i stort.

I år var det tanken att tyngdpunkten i debatten skulle ligga på klimat- och energipolitiken. Att den representerar en av de närmaste årens största utmaningar vet vi alla.

Men så kom kriget i Kaukasus och det måste självfallet ha sin plats i programmet också.

Och det kriget ledde också till morgondagens europeiska toppmöte i Bryssel.

Så det blir ett rätt kort besök i Bled - fokuserat kring diskussioner om kriget i Kaukasien och dess konsekvenser - innan det bär vidare till Bryssel och de viktiga diskussionerna där.

Lugnare lördag

Faktiskt en lite lugnare dag. Tid att sortera igenom papper, tankar och planer inför kommande dagar och veckor.

Nyheterna meddelar att Hugo Chavez förklarat att Venezuela helt och fullt stöder Rysslands politik när det gäller att erkänna Sydossetien och Abchazien.

Föga överraskande.

Varför bröderna Castro i Havanna ännu inte hörts av i frågan har jag inget bra svar på.

Men jag är lika övertygad om att de kommer som att det sedan inte blir så många fler.

Ytterligare en dag med Georgien

Det blev en dag också fortsatt dominerad av krisen om kriget mellan Ryssland och Georgien.

Jag satte stort värde på att Georgiens utrikesminister Eka Thekeshelashvili tog sig tiden att komma till Stockholm för diskussioner.

På Gustav Adolfs torg vajade EU:s, Georgiens och Sveriges flaggor tillsammans.

Och vi var eniga om att det viktigaste inför måndagens möte i Bryssel är att på olika sätt ge stöd till Georgien. Jag berättade om de olika initiativ jag diskuterar med mina olika kollegor dessa dagar.

Och det var också dessa frågor som kom att diskutera vår gemensamma välbesökta pressträff.

Hur sedan relationerna med Ryssland kommer att utvecklas under tiden avgörs i allt väsentligt av Rysslands eget agerande. Att det bara kan fortsätta som förr är av lätt insedda skäl knappast aktuellt.

Till mina besökare denna dag hörde också OSCE:s högkommissionär för minoritetsfrågor Knut Vollebaeck.

Förutom att vi är gamla vänner - Knut har en bakgrund bl a som norsk utrikesminister - fanns det all anledning att diskutera de olika frågor som aktualiserats av det pågående kriget.

I sin egenskap nu har han gjort mycket klart att skyddet för minoriteter inte får göras till en förevändning för att blanda sig i andra länders inre angelägenheter - och allra minst genom att begå militär aggression.

Betydelsen av detta kan knappast nog understrykas.

Men vi diskuterade också utmaningar i andra områden. Hans kontor har sedan lång tid varit engagerat i situationen på Krim och det finns all anledning att aktivera det arbetet ytterligare. Och vi hann dessutom med en diskussion om vissa av de alltid aktuella frågorna på Balkan.

Att telefonen gått varm under dagen säger sig självt - även om tiden varit knapp.

Jag har hunnit med att tala med min norske kollega Jonas Gahr Störe, Polens utrikesminister Radek Sikorski liksom Storbritanniens dito David Miliband. Den europeiska enigheten är av yttersta vikt i dagar som dessa.

Och mitt i allt detta hanns det också med en ganska grundlig genomgång av tankarna bakom den stora revision av Frankrikes försvars- och säkerhetspolitik som nyligen genomförts. Ett imponerande arbete av stor också europeisk betydelse.

Men nu blir det - trots allt - fredagkväll med familjen.

Om telefonen slutar ringa…

Fredag mitt i krisen

Snart bär det av till EU-nämndens sammanträde i riksdagen.

Ursprungligen skulle jag informera om kommande helgs informella utrikesministermöte i Avignon i södra Frankrike, men nu kommer det också att handla om måndagens extra toppmöte i Bryssel.

Det är viktigt också med information till riksdagen i situationer som dessa.

Det var därför vi också hade ett sammanträde med utrikesnämnden. Och på tisdag nästa vecka har jag begärt tid för en särskild information till riksdagen om krisen och dess konsekvenser.

På CNN rullar nu Barak Obamas stora anförande borta i Denver.

Amerikansk retorik om den amerikanska drömmen i bästa amerikanska stil - men också ett försök att ge viss substans till politiken. Och att dra gränslinjerna till John McCain.

Utrikespolitiken spelade en mindre framträdande roll i talet - även om Irak, Georgien, Ryssland, Afghanistan och Iran flimrade förbi.

Det är nog inte osannolikt att det blir mer av den varan från John McCain i St Paul nästa vecka.

Efter EU-nämnden blir det för min del dels möte med Francois Heisbourg som kommit från Paris för att mer i detalj presentera den stora säkerhetspolitiska översyn som nyligen presenterats och successivt kommer att börja att genomföras.

Och därefter träffar jag Georgiens utrikesminister Eka Tkeshelashvili som kommit till Strockholm på snabbesök för att diskutera situationen.

Vi har en del att diskutera. Och alldeles självklart har vi en gemensam pressträff efter vårt möte på UD i eftermiddag.

Men dessutom blir det alldeles säkert fortsatta telefonkontakter med europeiska kollegor inför måndagens toppmöte.

Tur och retur Paris

Det är krisen kring Georgien och Ryssland som fortsatt att dominera min dag.

Det blev snabbt flyg tur och retur Paris för samtal inför måndagens toppmöte och ett anförande inför de från hela världen församlade franska ambassadörerna.

Och deras frågor efteråt handlade enbart om synen på Ryssland och hur den Europeiska Unionen nu skall hantera situationen.

Vi hade konstruktiva och bra samtal med såväl utrikesminister Kouchner som presidentrådgivaren Levitte om uppläggningen inför måndagens möte i Bryssel.

Samsynen är stark.

Mötet på måndag är självklart viktigt, men det är samtidigt viktigt att se politiken i det lite längre perspektivet.

Vi måste ställa mycket bestämda krav på Ryssland att fullt ut acceptera de sex punkterna. Och vi måste vara beredda att ge ett tydligt politiskt och ekonomiskt stöd till Georgien.

Och detta kommer att dominera de närmaste månaderna.

Samtidigt håller den den ryska retoriken tydligen på att alldeles spåra ur.

I CNN säger Vladimir Putin att det var USA som hittade på hela kriget av inrikespolitiska skäl. Och Rysslands utrikesminister lär ha sagt att Frankrikes utrikesminister har en “sjuk hjärna”.

Ur sådan retorik kan föga gott komma.

Tillbaka i Stockholm bar det omedelbart av till den stora mottagningen för UD:s personal. Många trevliga samtal inte minst med dem som lämnat den mer aktiva tjänsten men fortfarande håller nära kontakt.

Samtidigt fortsatta telefonkontakterna - bl a med Tallinn inför det möte som hålls där i kväll mellan de baltiska och den polske presidenten. Nära kontakt är viktigt.

Och i morgon fortsätter det på samma sätt.

Då kommer bl a Georgiens utrikesminister Eka Theshelashvili till Sverige på snabbesök.

Inför omvärlden

Intresset för vad Sverige har att säga om den europeiska situationen just nu förefaller att vara relativt stort.

Denna intervju med mig i torsdagens Financial Times är ett av åtskilliga uttryck för detta.